Dödnotis - tidningsnotis

Från min egen forskning så står det följande i dödboken om en bror till en av mina anor. <img src="/download/images/bloggen/669/drunkning.jpg" alt="" width="500" height="69" /> 1876 april d.11 Sjökapten Nils Möller 43 år 11 månader och 5 dagar gammal. Drunkad av våda. 4 drunkade samma dag i Helsingborg, förutom Nils 2 sjömän och 1 kronolots. I Öresunds-Posten Onsdagen den 12 April 1876 skriver man om händelsen. Helsingborg. - En fruktanswärd sydwestlig hwirfwelstorm, som under dagens lopp så småningom gick öfwer till nordwestlig, rasade i går härstädes, spridande död och förödelse omkring sig. Wid middagstiden kastades skonerten "Elvine", fr. Stettin, kapten Ruge, kommande från Königsberg till Papenburg med plankor, af stormen upp norr om hamnen. Samtidigt strandade söder om densamma ett stort skepp, "Martin", från Danzig, kapten Dannenberg, sedan begge kettingarne sprungit. kl. mellan 12-1 gjordes försök att nå sistnämnde fartyg för att berga besättningen. Mästerlotsen Jakob Åström, lotsen Petter Kock, sjökaptenen och skeppsredaren N. Möller, båtföraren Carl Aug. Nilsson samt sjömannen Nils Holmgren begåfwo sig i lotsbåten ut mot fartyget; men kommen utanför hamnen, fyldes båten med watten och kantrade i följd af en brottsjö, hwarwid de samtlige, utom P. Kock, uppslukades af wågorna, efter en stunds fruktlös kamp bland brottsjöarne, der man från stranden kunde se dem kämpa sin sista kamp. Kock lyckades hålla sig uppe på ett par åror och kastades upp på stenbarrieren wid den nya hamnbyggnaden, der han upptogs, efter att ha fått några starka stötar i hufwudet och å bröstet; han egde dock styrka nog att sielf kunna gå hem. Kapten Möllers kropp påträffades efter en timmas förlopp, men alla försök att återkalla lifwet woro förspillda.   Nu återstod försöket att rädda "Elvines" besättning. Båtar utsattes flera gånger, men kastades tillbaka. Man telegraferade genast till Wiken efter räddningsapparater, hwilka med en berömlig skyndsamhet hitkommo. Dessförinnan hade man dock genom en särdeles wacker manöver lyckats rädda hela fartygsbesättningen, bestående af kapten och 4 man, hwilka oskadde, men helt och hållet utmattade, 2 nästan mållösa, fördes i land. Sistnämnde räddningsmannöver leddes af en ung styrman, hr. Ferdinand Andersson och utfördes jemte honom af sjömannen Th. Andersson, båtförarne Olsson och Bengt Petter Andersson samt fiskaren Hans Bengtsson, hwilkas hjeltemod förtjenar så mycket mera erkännande, som de nyligen bewittnat fyra likaledes warmhjertade och modige kamraters död i striden mot tyfonens jettekraft.   Wid 3-tiden strandade nära Pålsjö, 1/4 mil norr om staden, ett tyskt stort skepp och kastades långt upp på stranden. Då förutnämnde räddningsapparat anlände, hade det lyckats en båt från kusten att nå fartyget, för att berga besättningen, så att räddningsapparaten ansågs icke behöfwas.   Kl. 4 strandade, nära Knäshaken, omkring 1/4 mil söder om staden tyska briggen "Fredrika Wilhelmina", kapt. Rasch, fr. Danzig med timmer, hwilken man härifrån kunde se kapade båda masterna. En annan brigg i närheten, syntes, för att ej drifwa på land äfwenledes kapa sin ena mast. Detta fartyg blef dock sedan uppfångadt af en bland Swizerska räddningsbåtarne samt fördt till Helsingör, äfwenså en utanför härw. hamn drifwande tysk brigg med kapade toppmaster.   Hwad som gjorde de inwid hamnen timade strandningarne och dödsfallen owanligt hemska war, att de skedde under ögonen på stadens inwånare, som i massor strömmat till utan att dock kunna något uträtta för "Martins" i dödsfara swäwande besättning. När räddningsapparaten hitkom, kl. 4 e.m., hade dock winden redan dragit sig åt nordwest, i följd hwaraf faran för detta fartyg minskades, alldenstund det sålunda war något i lä, söder om hamnarmarne. Det dröjde ej heller länge förrän fartyget kunde kommunicera med land och faran war öfwerstånden. Räddningsapparatens chef kapten Olsson med manskap samt åtföljd af kapten Jepsson begaf sig derföre till den wid Knähaken strandade tyska briggen, hwars master kapats; till detta kastades en raket, hwars lina dock uppbrändes; men fiskare från Råå lyckades emellertid hinna fram till fartyget, som nu ansågs wara utan fara.   Af de drunknade war kaptenen och stadsfullmäktigen Möller 42 år gammal och efterlemnar hustru och 3 barn, mästerlotsen Åström 36 år gammal, hustru och 3 barn, hwaraf i natt 1 aflidit, August Nilsson 29 år, hustru och 3 barn, Nils Holmgren 24 år, war ogift. Endast den förstnämndes lik har ännu återfunnits.   Det är första gången i mannaminne en så sorglig tilldragelse timat så nära på wår kust. Hela samhället, för att ej tala om de beklaganswärda familjer, som förlorat sina stöd och sina käre, känner smärtan af en sådan olycka; men man frågar ock; bör en så belägen stad, med alltmer utskjutande hamnarmar wara i saknad af till och med en simpel raketapparat, som numera finnes på en mängd fisklägen ? Och skulle icke en sådan ha denna gång sparat 4 menniskolif, liksom den bestämdt skulle ha räddat de olycklige, som för ej så många år sedan omkommo till med innanför stenmuren söder om hamnen ? På hwem hwilar answaret för underlåtenhet i detta hänseende ? Och om statens wederbörande ej skulle se upp, torde wäl inom staden finnas nog insigt, kraft och menniskokärlek, för att anordna lämpliga räddningsanskaller; på det den ej må så bewittna nya menniskooffer, som skulle falla tungt på dess wederbörandes samweten. - Wiken raketapparat försöktes härstädes på fleres begäran, för att lära känna denna wigtiga uppfinning, sedan uppsyningsmannen, hr. E. Olsson, på aftonen återkommit från kusten söderut. Ett raketkast gjordes till det norr om hamnen strandade fartyget och wisade att apparaten uppfyller sin bestämmelse. Linnan hinner 300 famnar. 2009-12-18T22:23:47+01:00 23

2009-12-18T22:15:00+01:00

2009-12-18T22:23:47+01:00

dodnotis_tidningsnotis